Vilka är ni som är inne och kikar här?

Jag tyckte den var magisk den serien: ja. "En röst i natten" alltså. Jack Killan  råkade ju ut för de mest otippade saker och klarade alltid av dem. Det är något speciellt med natten och dess oändliga mörker. Ensamheten är aldrig så stor som när mörkret faller på, och det där med att det alltid finns någon att prata med är nog en lockande tanke för många. Jag önskar jag kunde ringa till Jack Killan ibland. Bara för att prata liksom.

Många långa suckar har det blivit inatt. Jag har ett fantastiskt sällskap och en ganska lugn natt på jobbet- så det handlar inte om det. Det spökar mest i huvudet. Jag är trött på mina spöken. Önskar att de ville dra och lämna mig ifred.

Har ni förresten tänkt på hur lustigt det är när man tycker att man känner sig själv, och känner till sina reaktioner och beteenden i olika situationer- och sedan kommenterar någon annan ett beteende som man har som inte alls stämmer överens med bilden man hade om sig själv i början? För när man börjar rannsaka sig själv är det ganska lätt att hitta små luckor och lönngångar i det som är ens egna subjektiva sanning. 

Jag har tre ord som jag verkligen inte gillar. Tre företeelser/känslor som nästan inte borde få existera. Den första likgiltighet skrev jag om i ett tidigare (låst) inlägg. De andra två är avundsjuka och underlägsenhet. Just nu upplever jag de två sistnämnda med en sådan styrka att jag önskar att jag istället kunde ta till den berömda likgiltigheten. Och istället då hata mig själv, eftersom det inte finns nåt värre än att vara likgiltig.

Klockan är 05.24 Jag "surrar" så mycket så jag kanske borde bli inspärrad. Dags att sluta nu.

Good night Sweden, wherever you are.

Nu lämnar jag blogg.se för ett tag och skriver här ist. Den här blggen kommer att vara halvöppen framöver. Vissa inlägg kommer alla kunna läsa,  andra läses bara av de som fått lösenord. De som fått lösenord hoppas jag inte lämnar detta vidare.