Kanske den bästa låten någonsin. L Y S S N A på texten.

Jag lyfte ansiktet mot solen och slöt ögonen. Det varma gula vårljuset färgades rött bakom mina ögonlock. Den ljuvaste musiken spelade i mina öron och fyllde varenda milimeter av min kropp med små kolsyrebubblor. En välbekant värme spred sig i min kropp; låt mig introducera den som l y c k a. Jag har vetat länge att du valt mig. Nu känner jag att jag har valt dig, trots dina brister. Och trots mina brister.

Jag vill bära dig på mina axlar när du inte orkar gå, svepa bort dina osäkra tankar med min nyfunna förmåga att se lite ljusare på livet. Lyfta dig när du stampar på marken, när du inte orkar.

Jag vill bära kärleken på det sätt som den bär mig; högt och med styrka.

Jag mår riktigt crappy. Har varit sjuk sedan i torsdags. När jag är sjuk brukar jag ändå vara rätt pigg, så jag orkar städa, fixa, dona- så har det inte varit nu. Jag har på sin höjd orkat laga till mat och baka en kaka. Mest har jag varit död. Må jag tillägga är väldigt många sjuka på jobbet nu, så jag har extremt dålgit samvete över detta. Sedan har jag gjort näst minst bufferttimmar av alla- så jag behöver buffra. Ångesten över det där gnager som satan i mig, fram till förra veckan brydde jag mig inte alls- nu kan jag inte tänka på nåt annat. Jag vet att det kommer fattas folk även de kommande veckorna, men ändå. Jag ska vara ledigi påsk för första gången sedan andra året på sskutbildningen ( det är typ 5-6 år sedan) och vi ska till Sundsvall och träffa alla. Jag vill vill vill inte åka på att jobba då.

Jag vill inte önska någon sjuk, men jag hoppas på några nattbufferttimmar i nästa vecka. Kanske någon vill ha semester? Hoppas nästan det.

Dessutom är jag nu sjukligt rastlös, men orkar inget. Hostar så jag kräks och har konstant ont i hals och huvud. Heja.