Jag vaknar ofta med ångest nu. Igår när jag vaknade hade jag ett tryck över bröstet. Det kallas för ensamhet. Jag är riktigt less på att känna såhär nu. Det är inte roligt att vakna och känna sig ensam.

http://www.dn.se/mat-dryck/recept/kyckling-med-citron-och-koriander

På riktigt, det blev så jävla gott!

Jag sitter och försöker fördriva de sista minuterna på jobbet innan dagpersonalen kommer. Antagligen är jag hungrig, för jag sitter och kollar menyn på mitt indiska favvohak i Colombo. Eller det är inget hak, det är en fin restaurang!Jag lovar det var det godaste jag åt på hela resan sist, ojojoj. Min syster ska ta  mig dit första dagen eftersom jag har tjatat ihjäl mig. Mamma är inte nöjd, hon vill inte äta indiskt på Sri Lanka. Jag är måttligt oroad, hon kommer nämligen ändra sig. När jag var hemma och sjuk i höstas lagade jag förövrigt tandoorikyckling, raita, chapatis och tillbehör till henne. Då blev hon sur för jag hade gjort för lite kyckling. Det är sant, hon pratar om det än idag. Jag hade ju nästan 39 graders feber, haha.

Men i alla fall, så inser jag nu hur sjukt mycket jag L Ä N G T A R att få åka iväg. Det ska bli ljuvligt. Jag funderar på att skippa skola nästa år och låta det helt handla om resor. Vi får se, jag har inget som binder mig här.

Den 1 augusti blir det kaffe tasse, rödvin och cigg för att fira in semestern. På min födelsedag och allt. I Sundsvall, förhoppningsvis med min björn, mitt Än und mutti.

Jag önskar hon kunde förstå hur fantastisk hon är så hon kunde kräva den uppmärksamhet hon förtjänar. Det gör lite ont i mig att se på ibland.

Om jag vore lebb skulle jag vara dödskär i henne. För hon är den finaste, mest fantasirika människa jag vet. sådetså.

Fina människor förtjänar fina känslor. Rena känslor. En känsla av att vara nöjd i nuet.

Sådetså.

Det finns säkert några som tycker att det jag nu kommer att skriva är elakt, men vet ni vad? Då är det bara att sluta läsa!

Jag har varit på flera dåliga dejter nu. Såklart beror det inte bara på mitt sällskap att dejterna varit dåliga utan även på mig. Dock finns det vissa saker som jag önskar att folk kunde ta åt sig av. Dessa saker gäller ju inte för alla, men de gäller för mig. OK here goes:

Jag gillar inte när:

* Folk ifrågasätter dumma saker ( eller så är det jag som uppfattar dem som ifrågasättande). Typ som då jag sa att Jelly beans är mitt favoritgodis och killen svarade: "de där, men de är väl inte goda. Det är inget speciellt med dem alls". Jag hatar det så jävla innerligt när folk gör så. Jag frågade inte honom vilket som var hans favoritgodis utan jag berättade om mitt. Man måste inte tycka om allt.

* Folk har hela framtiden utstakad och man bara ska passa in i deras bild. Typ de vet var de ska bo, hur de ska bo, hur många barn de ska ha, hur tidigt de ska gå i pension osv. Sluta jag kan inte andas.

* Det känns som att den man är på date med hånar en.

* Folk pratar om folk och saker som ger dem "dåliga vibbar".

* Man känt varandra i en vecka och får frågan " varför avslutar du vissa sms med kram och andra inte". Och den andre vill att man ska kunna sia om framtiden. Hjälp liksom.

* Jag får ont i kroppen efter halva dejten för jag blir dränerad på energi.

* Folk fokuserar för mycket på pengar eller är snåla. 

Jag är långt ifrån perfekt, det vet jag. Men visst måste det finnas någon som passa åt mig? Jag vill träffa en kille som får mig att bli nyfiken, pigg, kåt, road och glad. Är det så jävla svårt? Det här med attraktion verkar fullständigt omöjligt numer.

Jag är ledsen,vill inte ha det såhär längre. Varför strävar jag inte efter lycka?

Trots att jag ätit ganska lite carbs idag känner jag mig jävligt fet. Jag har typ dubbelhaka. Var ska det sluta?

Nu har jag varit på diverse dåliga dejter. Jag blir bara stressad. Jag känner ju ingenting. Vissa har planerat sin framtid i minsat detalj, andra, som en jag träffat, hånas nästan. En blev jag rädd för, han verkade aggressiv. Jag känner inte attraktion längre. Antagligen har jag också ett starkt försvar men ändå. Jag tror jag ger upp nu, det kommer ändå inte hända.

Dejtingsajter är inte the shit förresten., det suger balle. Det absolut bästa vore om nån vän kunde para ihop mig med någon, men ingen verkar känna några lämpliga singlar?! Och nåt span har jag inte. Jag rör mig ju knappt ute bland folk. Den enda jag varit riktigt attraherad av det senaste året är en kompis till min kompisar. Och han har tjej. Och jag har inte sett honom alls på nästan ett år. Jaha, så var det med det. DL liksom.

Nä, men kanske säga upp sig, resa runt i världen själv och hitta ett annat fokus? Det där med kärlek, lycka och familj är tydligen inte för mig.