Jag är för trött och det är för många toppar och dalar. Särskilt dalar. En förändring måste till, jag orkar inte med det här längre. Det tog några dagar och sen var tankarna lika körda i botten som innan.

Nä dags att ta kommando kanske. Jag hade ju bestämt mig för att bara vara, att varje känsla fick lov att vara okej. Tänk att det ska vara så helvetes svårt.

Istället är det kaos i huvudet och jag förlorar massa timmars sömn. Har konstant ont i kroppen och vaknar med paniken nära inpå. Men nu får det vara nog. Nu räcker det, och jag måste göra det jag kan för att fortsätta vara hel.

Ibland regerar tanke över känsla- även hos mig.

Det fullkomligt kliar i mina fingrar, men det spelar ingen roll. För jag har bestämt mig och det finns inget som kan få mig att ändra mig då.

på samma sätt får du lova mig.

Jag drömmer att jag springer. Och himlen färgas av regnbågens alla färger. Fullkomligt överrumplar mig. Färgerna breder ut sig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag andas, jag lever, Men jag tänker att det vore en annan sak att andas med dig.

Censur,

tusenskonor.bloggplatsen.se 

Om ner är ner och upp är upp?

Eller är ner egentligen upp? Och upp är ner?

Om in är ut eller ut är in. Eller är ut kanske ut?

Två steg framåt.

Tre steg bakåt.

Om jag mår bra?

Vad är bra? Hur mår jag?

Är bra bara bra?

Tänker jag rätt nu? eller är det bara fel?

Eller tolkar jag fel, trots att jag inte tolkar alls?

Eller gör jag det hela tiden?

Ledsen eller arg? Förälskad eller förbannad?

Förvirrad eller bara rädd?

Modig? Feg? Obalanserad?

Fel känsla, fel tanke, fel reaktion.

Tydligen inte rätt.

Är jag ens jag eller har någon annan tagit över min kropp?

Varför strävar jag mot ett rätt när hela kroppen skriker fel?

Och varför är det bara mitt som är fel? Alltid? Oftast? Just nu.

Energi som fullkomligt väller ur kroppens kaviteter. Tårar jag inte orkar med, inte vill gråta.

Någon slags kompensation för att upprätthålla något jag snart inte bryr mig om.

Snart, snart kommer allt att bli svart.

In kommer vara in.

Ut kommer vara ut.

Stängt kommer förbli stängt.

Men hel blir jag inte.

Hur är det meningen att jag ska känna?Jag klarar inte det här.Förlåt.

Folk skriver ofta och skäller när man ber om kommentarer. Det är precis som om det provocerar. Men jag längtar efter lite kommenterar i bloggen. faktiskt.