Folk skriver ofta och skäller när man ber om kommentarer. Det är precis som om det provocerar. Men jag längtar efter lite kommenterar i bloggen. faktiskt.

Jag har två viktiga inlägg att skriva. Eventuellt tre, men jag tycker inte att det tredje känns lika angeläget. Så snart tid och ork finns ska jag författa dessa. Orden ska komma från hjärtat och alla ska vara sanna. Jag längtar efter det; att få lyfta på mitt eget lock.Dessutom så längtar jag så ofantligt mkt efter att skriva igen.

Inatt satt jag och googlade en massa inför resan. Ni, vet JAG ÅKER TILL NYC OM EN VECKA!!!! Eftersom jag är lite efter, var det först då jag kom på att det kunde vara värt att kolla in om musikscenen har nåt ball att erbjuda just den tiden vi är där. Jag trodde inte mina ögon först när jag läste det, pulsen måste ha gått upp i 180 och jag svettades. Jag läste nämligen att Florence + the machine skulle spela på Radio City Music Hall den 18/5- alltså när vi är där. Jag svalde några gånger och skakade nästan inte. Efter ca fem sekunder insåg jag dock att jag läst fel, de spelar den 8/5. Det förstörde resten av natten, och var helt ärligt det första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Jag tror det var därför jag var så sur när Johan kom till mig och skulle fixa frukost åt mig.

Det finns ingen skiva under de senaste fem åren som berört mig lika mycket som "Ceremonials"- jag fullkomligt älskar den och allt musiken uttrycker. Det hade varit fullständigt magiskt- och ja, jag hade betalat de 1500-1700 kr som biljetten hade kostat och sagt " Grattis på 30- årsdagen"till mig själv.Men nu blir det inte så. De spelar på Way Out West i sommar, men magin i det känns inte riktigt lika överväldigande.

Nåja, det är en omöjlighet, men oj oj oj vilken lycka det hade inneburit.