Det var ett tag sedan jag skrev nu. Livet rullar på. Jag funderar på att bli sambo om några månader, det är väl ganska stort antar jag. Samtidigt har jag en rastlöshet i min kropp som aldrig försvinner. Jag har en väldigt rastlös själ, det är inte alltid så kul.

Så mycket som jag har väntat på att känna kärlek igen och längtat efter prat om boende, barn och framtid. Nu skrämmer det mig lite. Nu när det nästan går att ta på. Konstigt hur det fungerar.