Det var ett tag sedan jag skrev nu. Livet rullar på. Jag funderar på att bli sambo om några månader, det är väl ganska stort antar jag. Samtidigt har jag en rastlöshet i min kropp som aldrig försvinner. Jag har en väldigt rastlös själ, det är inte alltid så kul.

Så mycket som jag har väntat på att känna kärlek igen och längtat efter prat om boende, barn och framtid. Nu skrämmer det mig lite. Nu när det nästan går att ta på. Konstigt hur det fungerar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...