Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen.

Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött.

Foglossningen och smärtan i ryggen har uppnått nya höjder vilket gör mig deprimerad.

Mina händer har konstant adhd. Måste sysselsätta dem. Det är en frustrerande känsla.

Har konstant dåligt samvete över att inte räcka till. Som mamma, sambo och vän. Känner mig mest bara otillräcklig och jobbig. Och korkad. Det tär. Hur jag än gör och prioriterar hinner jag inte med allt. Bryr mig alldeles för mycket om alldeles för mycket. Önskar jag vore bättre på att hålla kontakt.

Jag känner inte att jag hör hemma nånstans alls.

Får eksem i ögonen av att befinna mig på en "flickavdelning" på kedjorna. S har börjat klaga över att hon inte vill ha pojkkläder. Jag vill inte detta. Tycker det är för tidigt. På inskolningen hade alla flickor rosa och alla pojkar blått, N hade en blårandig tröja. Kräktes på mig själv. En färg betyder ingenting, ändå blir det så tydligt. Satte upp en pippilott på honom dagen efter och har köpt en fin tröja med regnbågar och rosa moln. Men jag menar- vafan betyder det? Jag är ju om omöjligt fjantigare än färgerna.

Jag har svårt för auktoriteter och normer. 34 år tog det mig att komma fram till det.

Det går inte att inte småäta när man är föräldraledig. Folk som klarar av att inte göra det borde få en medalj.

Otrevliga människor i serviceyrken borde seriöst byta jobb.

Vill så mycket, hinner så lite.

Är trött på den konstanta bristen av pengar.

Önskar att vabruari kunde ta slut.

Nu har jag gnällt färdigt. Till alla som läser som jag är dålig på att kontakta, jag gillar er. Men räcker inte till.