Aldrig mer ska jag ha ett hjärtebarn. Nu får jag räkna till 3 av 4. Hur? Varför?

Jag vill ha en varm famn att krypa upp i. Jag behöver det nu.

Gör dig själv en tjänst och lyssna på Veronica Maggios nya album.

Det tänker jag göra.

Hela dagen.

Det finns inget jag går igång mer på än orättvisor. Så har det alltid varit och kommer alltid förbli. På slutet har jag tvivlat mycket på mig själv, det finns delar i min personlighet som jag önskar kunde försvinna, och jag jobbar verkligen på att försöka förminska dem- men de försvinner ju inte över en natt.

Men igår klev det stora monstret på för hårt. Och jag reagerade på fel saker och gick kanske lite i försvar. Men helt ärligt- hon skulle bara veta. Man ska inte tro att man vet så jävla mycket om folk och deras relationer- det är faktiskt livsfarligt.

Men det förvånar mig över att hon är ignorant och inte ser att hon gör skillnad. Jag börjar fundera över exakt när man ska känna sig mobbad på en arbetsplats och kontakta facket. Att ifrågasätta att någon skrattar tycker jag är konstigt. Att hela tiden ifrågasätta personligheten och aldrig jobbet känns inte helt rätt.

För jag tänker lite så här. om jag är en så gräslig människa som hon säger och måste ändra på hela min personlighet för att passa in- så är det nog bättre att byta jobb. Samtidigt blir jag frustrerad, för jag gillar mitt jobb. Men jag gillar inte henne och hennes svågerpolitik, falskheten och faktiskt den kompletta ignoransen.

Så hur går det i mitt gåsande? Riktigt dåligt skulle man kunna säga.

Är det verkligen så farligt att lämna en kommentar?