The big moment. Det jag har väntat på och bävat inför de senaste 10 åren. Jag är blödig. Jag måste skriva ett fulländat och känslomässigt tal och försöka framföra det utan att gråta. Jag kan säga redan nu att det är omöjligt. Talet kommer säkert vara jättefint, men jag kommer grina ihjäl mig. Kärleken jag känner är obeskrivlig. När jag tänker på att jag kommer måsta göra det två gånger till i livet också ( Äneth coh Björne) blir jag svettig. Men Lottas blir värst, för hon är inte blödig själv. Hon är rationell.

Förövrigt är det svårare idag än det har varit. Det är svårare att stänga av, att nå till the happy place. Jag blir less på det. Jag vill att det ska vara enkelt nu. Jag ska gåsa till mig.

Det är alltid lite lustigt att talas vid. Hon har en bebis nu, ska gifta sig, har köpt hus och är vuxen. Hon kommer alltid vara en av de finaste människor jag vet.