Gud vad jag blir trött. Särskilt på alla vänstervridna sajter och åsikter. Jag har inget emot många av dem men snälla kära någon- måste allting vara så jävla pk hela tiden?

Vad är det som är svårt att förstå med att folk reagerar mot så kraftiga flyktingströmmar som vi har nu? Särskilt efter terrordåden. Vi måste visa humanitet och medmänsklighet, visst är det så. Men är inte den största utmaningen att minska radikalisering att försöka eliminera utanförskap?! Och varför är det då svårt att förstå att det är en omöjlighet att det inte blir så med 1600-2000 personer som kommer varje dag? Jag vill också hjälpa men i rimlig utsträckning. Tror folk seriöst att det inte finns en anledning till att Migrationsverket går på knäna och regeringen varnar för systemkollaps? Är det rimligt med tältläger och att folk sover ute? Vad är alternativet? Det vet jag inte, men dessa skalor är inte rimliga.

Jag tycker det måste få vara okej att uttrycka en rädsla för att det i strömmarna kommer in terrorister. Precis som att visa sin medkänsla för Frankrike utan att ha gjort det några dagar innan för Libanon. Även om de flesta känt något och reagerat på det. Är det inte bättre att uttrycka nåt alls än inget? Det är ju känt att det är lättare att beröras av något som är nära- såsom Frankrike är närmare oss än Mellanöstern. Är det fel? Inte vet jag, men det är mänskligt.

Vi har blivit så duktiga på att stämpla folk som rasister när det kanske egentligen handlar om något helt annat. Jag blir trött på att det inte är okej att tycka. Jag är varken rasist, sverigedemokrat eller för att det kommer 10000 människor i veckan till Sverige. Vad gör det mig till då?

Det gör mig mänsklig. Precis som de som tycker att jag inte ska tycka som jag gör. Skillnaden är väl bara att jag inte hela tiden talar om för dem att de tänker och känner fel.

Nu kommer bristningarna. Var helt förskonad från detta med Selma, antar att det fanns några enstaka fördelar med att få barn i vecka 34.

Jag orkar snart inte mer nu.

Nu har jag rejäl mensvärk. Falskt alarm igen eller på gång? 37+1 nu. Helt okej ändå.

Vi får väl se.
Klockan är 01:10. Är vi fyra senare idag?

Ibland undrar jag varför jag ens försöker. Jag källsorterar- Johan slänger allt hursomhelst.
Jag gör matlådor- Johan lämnar dem hemma.
Jag köper kläder till Selma, sorterar och tvättar dem direkt vid fläckar- Johan förstör allt. Slängar dem längst längst ner i tvättkorgen helt fläckiga.


Så jävla less blir jag.

Nyval kanske inte vore så dumt.

Aldrig mer rödgrön pajasregering please.

I fredags tog det 85 minuter för mig att ta mig ur sängen pga foglossningen och smärtan. Allt hade liksom låst sig. Så ljuvligt alltså.

Jag orkar inte läsa om all skit som händer i världen längre.
Orkar inte läsa om IS och terrorism. Orkar inte läsa om alla flyktingar. Om alla våldtäkter. Alla som blir ihjälskjutna. Jag har för längesedan tröttnat på vänsterregeringens sätt att hantera flyktingkrisen. Det är fruktansvärt för de människor som flyr. Men Sverige kan inte ensamt agera. Nu ändrar Tyskland sina lagar och fler kommer söka sig till Sverige. Det känns inte rimligt längre. Det spelar ingen roll att våra hjärtan blöder och att vi helst skulle rädda hela världen.

Jag är inte rasist. Inte sverigedemokrat. Inte ens främlingsfientlig men när vi inte kan ta emot eller integrera alla de som kommer tycker jag inte det är rimligt att ta emot samma volymer som vi gör. Det är så dubbelt och svårt. Att minska invandringen och samtidigt hjälpa blir såklart svårt. Men att hjälpa alla är samtidigt omöjligt.

Hur tänker ni?