Imorse fick jag gosas med min pandagris. Det händer inte ofta. S har sällan tid att gosas, men oj så mysigt det är när det väl händer. Massa eskimåpussar och klappar. Sedan lade hon sin lilla hand i min och låg och viskade saker. Lillhjärtat. När jag säger aj frågar hon "sparkar bebisen dig, mamma". Ja.

Har haft gräsligt ont sedan igår. Ryggsmärtor och mensvärk som inte ger med sig. 35+4 idag. Skulle kännas snopet nu att inte klara oss till 37+0 efter allt detta men men. Köm den ut så köm den ut. Mitt SF-mått är betydligt större än sist och på tillväxtultraljudet såg det ut som en normalstor bebis! Detta var ju ett tag sedan men det skulle förvåna min väldigt om bebisen nu väger mindre än 2,5 kg. Jag har inget emot att få en bebis som väger kring 3 kg eller strax där under. Runt 4 kg skulle kännas jobbigare. Mest för att min rygg knappt orkar mer. Och för att jag tänker att det ändå gör ondare att föda fram ett större barn, men kanske har jag fel.

10-11 kg upp visar vågen, jag tror det är ganska normalt. Blir fort mätt och kan inte överäta för att jag då får enorma smärtor i ryggen. Blir nog ett naprapatbesök sedan.

Annars laddar vi upp inför ett år i total fattigdom. Blir kul. Heja.