Nu har jag varit på diverse dåliga dejter. Jag blir bara stressad. Jag känner ju ingenting. Vissa har planerat sin framtid i minsat detalj, andra, som en jag träffat, hånas nästan. En blev jag rädd för, han verkade aggressiv. Jag känner inte attraktion längre. Antagligen har jag också ett starkt försvar men ändå. Jag tror jag ger upp nu, det kommer ändå inte hända.

Dejtingsajter är inte the shit förresten., det suger balle. Det absolut bästa vore om nån vän kunde para ihop mig med någon, men ingen verkar känna några lämpliga singlar?! Och nåt span har jag inte. Jag rör mig ju knappt ute bland folk. Den enda jag varit riktigt attraherad av det senaste året är en kompis till min kompisar. Och han har tjej. Och jag har inte sett honom alls på nästan ett år. Jaha, så var det med det. DL liksom.

Nä, men kanske säga upp sig, resa runt i världen själv och hitta ett annat fokus? Det där med kärlek, lycka och familj är tydligen inte för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...