Jag vill att någon ska ruska om mig och få mig att förstå att jag förstorar upp saker och är allmänt kass i huvudet. Mensdagar är dåliga dagar och jag har haft en dålig dag. Jag vill inte påverkas så mkt men gör det ändå. Jag förstår inte känslan och jag förstår inte varför jag gör så här mot mig själv. Det lämnar mig med en känsla av ledsamhet och ilska, och jag orkar inte känna så mer.

Sedan konstig kritik som jag inte orkar med. Kasta för fan inte sten i glashus.

Hur vet man vad som är sanning och vad som är inbillning? Hur vågar man lita på att det man känner faktiskt är sant?

Och varför blev jag så himla rädd så jag nästan började må illa?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...