Ibland driver arrogansen mig till regelrätt vansinne.

Jag vill skrika och slåss. Rivas och klösas.

Man ska aldrig tro att man vet allt om
någon annans innersta. Eller relation. Eller känslor. Eller vad fan som helst. Det är omöjligt att sätta sig in helt i någon annans känsla, särskilt om man utgår ifrån sig själv.

Jag blir rådvill. Står kvar och undrar varför. Funderar hur tegelstenarna till muren kan flyga fram och byggas upp på samma tid som det tar för mig att blinka. Det är inte hjärnkirurgi vi pratar om, utan vardagliga tankar och känslor.

Varför är det så svårt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...