Min sambo stortrivs här. Med sitt jobb, med vårt boende, med staden.

Jag hatar mitt nya jobb. Vårt boende är utan tvekan bra. Selmas förskola är fantastisk. Det är skönt att ha mamma och bästa vännerna nära. Restaurangerna är rätt bra. Det är enkelt att shoppa. Det går att fika en lördag i stan.

Ändå saknar jag Umeå så fruktansvärt mycket. Och det går inte över utan blir snarare värre. Man hinner rota sig mer på 11 år än jag trodde var möjligt.

Mina helger krockar med min väns och jag har därför ingen aning om när jag kan åka upp nästa gång. Förhoppningsvis före jul. Det känns liksom länge att vänta.

Annars drömmer jag om mördare som sliter ut hjärtan och hjärnor på bebisar. Om stora hus med många rum och blodpölar. Om flottigt hår och rädslan i kroppen som framkallas av att inte ha någonstans att gömma sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...