Jag älskar politik. Varför undrar ni? Därför att vi i Sverige fortfarande är lyckliga nog att leva i en så pass öppen demokrati att det går att föra diskussioner och debatter där ALLA får göra sin röst hörd.

Jag tycker till och med om att lyssna på tal från partier vars åsikter jag absolut inte delar, därför att kunskap är bättre än ignorans. Jag hävdar att det ALLTID är bättre att lyssna och sedan bilda sig en uppfattning. Ibland kan det man tror är bra visa sig vara så genomskinligt eller uppbyggt av luftslott vid närmare granskning.

Retorik är viktigt, men det är inte allt. Bakom varje duktig retoriker måste det finnas en hjärna. Och en hjärta. En person som har pondus och som lyckas beröra. För mig måste den som ska representera Sverige i form av statsminister, vara någon som pratar om "vårt" och inte om "mitt" eller "ditt".

För mig handlar valet inte om höger eller vänster. Det handlar inte om pengar eller ordningsbetyg.
Det handlar om humanism. På alla nivåer. Det handlar om den typen av samhälle jag vill att mitt barn ska leva i. Den typen av samhälle jag kan vara stolt över att jag bidrog till med min röst. Med mitt ynka lilla bidrag till den demokrati som inte är alla förunnade.

Därför gör jag, som är den mesta känslomänniska ni någonsin kommer träffa på, ett medvetet val och låter mitt hjärta abdikera från sin tron.

I år kommer jag att rösta enbart med hjärnan. För att främja det samhälle OCH den demokrati som jag är stolt över. För att försöka vända de otäcka vindarna som tyvärr blåst över vårt land alldeles för länge.
I år kommer jag att rösta på det enda sätt jag kan, för att försvara det jag tror på allra mest...

Alla människors lika värde.