Du är så jävla feg.

Allt detta prat om vuxet beteende... Om att vara rak och ärlig.
Om att kunna bemöta.
Och att ändå selektera bort allt som väcker minsta obehag eller tvivel.

Att du ringer mig och stammar gör inte saken bättre.
Jag vet redan vem du är.
Hela vägen.
Inifrån och ut.

Det kanske är dags att acceptera det?