Hjälp mig! Jävla hormoner.

Nu ikväll slog det mig. Jag fick svaret på frågan jag så länge letat; varför denna fascination?

Jo, jag undrar hur det ser ut.

När kontrollen övergår i lust, och hämningarna släpper.

Antagligen är det vackert.

Det där var en lättnad utöver det vanliga.

Tack. Framförallt för att du är du. För att dina ord uttrycker mer än du tror. För att det är okej att vara viktiga för varandra.

Nu vet du.

Deal or die.

Umeås finest. Tack för allt. Kärlek.

Jag är helt galet trött, helt slut faktiskt.

Jag ska umgås med Kent idag, tillsammans ska vi hitta en gemensam strategi för att släppa ut och hantera alla känslor som bubblar i bröstet på mig. Det var längesen vi hängde en dag, Kent och jag.

Jag har saknat det.

Jag har exakt 22 minuter kvar på mitt allra sista arbetspass på barn 3. Det mina vänner, känns i hjärtat.

Får jag hälsa på?

Hälsar ni på?

Snart slår låset igen.

Och vissa kommer jag aldrig träffa igen.

Gulp.

Men vad i hela helvete; jag måste alltså lära mig fraktioner???