Av 40 läsare har alltså inte en enda svarat på frågan?

Jag hävdar att alla har ett kraftord; ett ord som kan beskriva vad de ytterst drivs av här i livet. Det kan till exempel vara "balans" eller "nyfikenhet".

Så nu vill jag alltså veta; vilket är erat kraftord?

På dagarna är jag ovanligt lycklig. Förutom att jag är tjock.
På nätterna plågar du mig fortfarande. Och får mig att känna mig mindre värd. Jag är trött på det nu.

Jag är trött på dig.

Har fått en del frågor om önskemål till Selmas födelsedag, gärna i form av kläder. Så här kommer önskemålen..

Konstigt nog hade HM mest fint just nu. Deras barnkläder är hundra gånger bättre än deras vuxenkläder! Storlekarna som gäller är 80-86 i kläder ca 21 i skor och 48/50 i mössor.

Du besvärar mig. I mina drömmar och tankar. Det börjar påverka mig på ett negativt sätt. Jag har varit så rädd för att dyka ner i dessa minnen, men inser nu att det är dags. Det är kittlande och kommer att bli lärorikt.

Innan S kom till världen finns det ingen jag älskat lika förbehållslöst som jag älskade dig. I alla de där åren. Jag hade gjort allt för dig.

Flera år har passerat. Jag har känt mig så arg, ibland förtvivlad. Försökt hitta likgiltigheten utan att lyckas. Nu står jag här. Med stabil mark under mina fötter. Med rötter som slingrar sig ner i marken. Med flammor brinnandes inuti mig, kontrollerbara eldröda flammor. Med känslorna så mycket innanför och inte utanpå.

Och jag konstaterar:

Jag tycker inte om dig. Jag gillar inte den du är.

Nej, ni förstod inte.

Jag TYCKER INTE om dig. Det finns ingenting hos dig som tilltalar mig längre.

20 år är en v ä l d i g t lång tid.
Hejdå.

Det finns pandis och kotte- som är i en liga för sig.

Familj.

Och sen finns det de andra. The extended family. De som jag har valt. Jag älskar dem, såklart.

Jag har en i Stockholm, två i Sundsvall och en här. Hur jag än pusslar finns det flest hemma. Sådana man bara kan andas med. När jag inte behöver pausa, tänka eller byta om.

Hur jag än vänder och vrider på det saknar jag någon. Och älskar alla.

Och hur jag än vrider och vänder på det så längtar jag hem. Och ändå inte.

"Är ni systrar"- frågade han idag?
Nej. Men ibland önskar jag det. För jag vill att det ska vara lika självklart om vi flyttar. Efter allt detta- för att vara närmast. ???.