Nog sitter de kvar där.
De sylvassa små krokarna som grävt sig in precis under huden.
Du plockar vant upp trådarna och drar.
Det sticker och stretar, precis så som jag vant mig vid.
Likt en marionett.
Som en idiot.
Begår jag samma misstag om och om igen.

Fick en sminkrådgivning av Äneth och Linnea i present. Alla vet ju att jag är sminkbruden nummer ett... Men, det blev rätt fint trots att det känns ovant. Visst?

Ibland förstår jag inte.
Varför får han men inte jag?

Jag är tröttare än hela helvetet. Nåt är fel med grisen. Det var så längesen hon var sjuk att jag inte minns hennes sjukbeteende. Hon snorar och verkar ha ont. Säkert tänder. Men alltså dessa nätter. Jag ska inte gnälla för många går igenom detta men det är påfrestande. Tålamodet tryter och jag blir en betydligt otrevligare människa. Och let's face it- så jävla trevlig är jag inte från början,

Natten kantades av grisvrål varje timme som knappt gick att stilla. Då detta är natt nummer fyra med vrål, även om det tidigare varit i mindre utsträckning, blir jag och J såklart trötta på varandra också. För att ingen orkar. För att han jobbar hela helgen. Ändå är han så fin.

Jag försöker samla styrka också, för det behövs. Jag har inte skuggvänner.

Jag behöver hjälp.

Kan någon hjälpa mig?

Det du kräver av mig känns som att bestiga ett högt, omöjligt berg. Det stretar och drar i mig. Känslorna åker berg-och dalbana. Tankarna virvlar i tornados. Jag försöker samla, strama åt. Stänga igen.

Samtidigt vill du öppna. Du vill ha den del av mig jag nästan aldrig delar med mig av; den djupa och kreativa. Den som kräver mod och kärlek. Och tillit. Jag vill inte lita på dig, inte erkänna hur viktig du faktiskt är. Jag är varken dum eller blind. Det var inte bara jag som brann.

Ändå vacklar jag. Av osäkerhet. Av rädsla. Av förtvivlan över att inte veta vad som händer om jag låter dig ta bort haspen. Du vill att jag ska ignorera den enda del av mig som alltid är självklar. Och innerst inne vet jag så väl.






Jag vet så väl att det inte går.

http://open.spotify.com/track/3GiWVAGbKxca0HYhKiC0Tu

Det kanske börjar bli dags snart?

Eller nä, vi väntar ett tag.
Ett litet tag.