Jag har så mycket att skriva om.

Tankar.
Känslor.
Händelser.
Insändare.
Krönikor.

Men jag får inte riktigt fram orden.

Kolla gärna in min andra blogg: samanthaskok.blogspot.se!

Min fina vän har rätt: det är viktigt att inse sitt eget värde. Att inte tolera att bli behandlad på vissa sätt och att strunta i dem som väljer bort.

Så jag säger hejdå.
Om vi aldrig ses igen går det lika bra ändå.

Svårt alltså.

Jag tänker att han borde få läsa det. Är det dumt?

Ni är så dåliga på att kommentera. Buhu på riktigt!

Umeå- you really fucked me up this time.