Idag är det jobbigt. Drömmarna hetsar mig att tänka på allt jag inte borde tänka på.

Ingen som vill ses i Umeå alltså?

Jag kan knappt fatta hur mycket som hänt på en vecka. Det är alldeles snurrigt.

På en vecka har jag:
- sagt hejdå till fina kollegor
- tappat bort min plånbok
- packat
- testat en av nya matvagnarna i Broparken
- gråtit mer än på säkert tre år
- flyttat
- kommit in i en ny lunk i en alldeles för bekant stad
- spenderat hutlösa summor pengar
- bestämt mig för att trivas i kaos ett tag
- insett att jag har svårt att förlåta när jag blir besviken
- fått hjärtat krossat av flera olika anledningar

Mao, inte en helt vanlig vecka.

Okej ni är inte många men antalet läsare har stigit kraftigt... Jag antar att det är kul och lite scary.

Ikväll har vi shoppat loss på Ikea. Och varit på stundentskiva.

Min hjärna har funderat på en massa annat. Mest över hur fan jag ska kunna trivas med att jobba i den här stan, var jag ens ska jobba och när. Men mest har jag saknat min vän. Min fina fina vän. Hur ska jag klara mig utan henne??? Det är för lång tid tills juli då hon kommer, så om två veckor ska jag försöka åka upp i några dagar.

Vi kanske ses då?

Jag tror att jag är mer effektiv i sömnen än min sambo är i vaket tillstånd. Ibland tänker jag att det blir vårt fall. Det är så fruktansvärt frustrerande.

http://youtu.be/kcPc18SG6uA

Jag älskar denna!