Jag har aldrig varit långsint. Har alltid varit explosiv; fått utbrott och sen är det bra. Jag vet inte vad som har hänt nu för det gnager i mig. Försöker tänka att det är fjantigt och att det inte spelar någon roll- men det gör det visst. Det spelar roll. Ibland gör det faktiskt det.

Som just nu.

Och jag konstaterar: det är inte så lätt att känna mig på djupet. Antagligen är det mest mitt eget fel.

Just ja: vilka är ni som kan läsa de låsta inläggen? Funderar på att byta lösenord. Isf får ni som brukar läsa be om det igen. Ni borde vara ca fem stycken?!

I det öppna inlägget: det handlar inte om kärlek. Bara så ni vet.

Just nu önskar jag vi hade pengar i överflöd, för vi behöver så mycket till huset. Samt att jag längtar så jag snart dör efter att resa, att jag verkligen vill ha den där tripp trappstolen, moccamastern och ryggsäcken.

Men det nödvändigaste först. Jag antar att efter gårdagens barngrind och insynsskydd står regnkläder och dörrhakar på tur. Kul. Lite blommor ska jag dock unna mig. Och kanske eventuellt en bokhylla.

S är så intensiv nu så det går knappt att förklara. Hon har tyvärr ärvt mitt humör också vilket inte underlättar. Hon är världens mest underbara men jag är less på att vara mammaledig. Det var som en nystart för mig att börja jobba och även om det på ett sätt är skönt att vara hemma och "ledig" på sommaren så hade jag gärna jobbat.

Misstolka mig rätt, jag älskar mitt barn men barnledighet är helt enkelt inte riktigt min grej. Jag är alldeles för rastlös och har ett stort behov av att hålla igång hjärnan.

Just nu kryper det dock bara i varenda del av kroppen. Jag undrar när det ska börja kännas bättre. Jag längtar efter att kunna andas ut, men det är nog ett tag kvar dit.

Ni är många som läser nu igen. Det är spännande hur det skiftar- såklart också i samband med hur mycket jag skriver. Ska bli flitigare nu.

Jag vet att jag får skylla mig själv. Men det gör fan ont i hjärtat.


Förlåt mig, snälla.