De senaste två åren har jag: åkt på safari på Sri Lanka, gått på sidenmarknaden och sett kinesiska muren i Kina, slappat i Malaysia, varit på afternoontea i London, upplevt magin i Berlin, visat mamma det nya Sri Lanka, ätit världens godaste kebab i Istanbul, blivit traumatiserad av New York som stad pga hur underbart som helst samt slappat och pussats i Turkiet.

Jag har passat flyg, letat mig runt på konstiga flygplatser, ätit mat jag inte vetat vad det varit efter att ha pekat på en meny, letat rätt på turistmål inte efter karta utan efter magkänsla och intuition ( och lite vägskyltar). Stoppa ner mig i ett främmande land och lag lovar att jag tar mig hem.

Jag fullkomligt Ä L S K A R att vara på resande fot och känner mig aldrig så levande som då. Det som är tråkigt är dock att jag har sett rätt mycket i mina dagar, men det finns så mycket kvar och jag blir aldrig nöjd.