Det föregående inlägget skulle avslutas med ett hjärta inte ett ? Så går det när man bloggar från telefon.

I lördags, strax efter jag lyckats slita mig upp ur sängen, ringde det på dörren. Där stod de; mina två allra finaste! De hade tagit morgontåget upp utan att jag visste nåt. Jag blev så glad för jag saknar mina vänner.

Sedan hade vi en bra dag i stan.
På kvällen skulle vi gå till en annan kompis, men innan vi hann gå stod ett helt surpriseparty utanför dörren. De hade ballonger, serpentiner och sjöng. Det var fint. En av mina vänner hade stått hela dagen och lagat mat åt alla. Johan och hon hade sedan gemensamt styrt ihop festen.

Anna och Linnea åkte från Sundsvall. Isak hade tagit bussen från Skellefteå, kollegor hade bytt pass för att vara med. Johan hade dessutom städat hela lägenheten. Min kollega som inte kunde närvara ringde från Portugal.

Det är kärlek. Jag har verkligen de bästa människorna omkring mig. Jag är så glad och tacksam över det!

Tusen tack alla ni som deltog på ett eller annat sätt. Det värmer i hjärtat ?