Du besvärar mig. I mina drömmar och tankar. Det börjar påverka mig på ett negativt sätt. Jag har varit så rädd för att dyka ner i dessa minnen, men inser nu att det är dags. Det är kittlande och kommer att bli lärorikt.

Innan S kom till världen finns det ingen jag älskat lika förbehållslöst som jag älskade dig. I alla de där åren. Jag hade gjort allt för dig.

Flera år har passerat. Jag har känt mig så arg, ibland förtvivlad. Försökt hitta likgiltigheten utan att lyckas. Nu står jag här. Med stabil mark under mina fötter. Med rötter som slingrar sig ner i marken. Med flammor brinnandes inuti mig, kontrollerbara eldröda flammor. Med känslorna så mycket innanför och inte utanpå.

Och jag konstaterar:

Jag tycker inte om dig. Jag gillar inte den du är.

Nej, ni förstod inte.

Jag TYCKER INTE om dig. Det finns ingenting hos dig som tilltalar mig längre.

20 år är en v ä l d i g t lång tid.
Hejdå.