Jag hade äntligen hittat inre frid. Drömmarna, tankarna och fantasierna hade slutat. Jag hade (och har fortfarande) alldeles för mycket att tänka på under dagarna för att ha tid att älta och grubbla.

Strax innan köpte jag en efterlängtad dator. Då jag tänkte att det enda sättet för mig att komma ur de felaktiga hjulspåren var att skriva. Det tog dryga två veckor innan jag satte mig och skrev.

En del tankar är tillbaka. En del känslor också. Mer hanterbara. Mindre kvävande. Ändock är de där och pockar på min redan ansträngda uppmärksamt. Och jag letar. I varje känsla och tanke efter det enda svar jag sökt nu en tid: hur beter mig jag mig nästa gång?

Jag ser hellre att det inte blir någon nästa gång än att möta en stenvägg. Glättighet har aldrig varit mig grej.

I mina drömmar får jag fortfarande vila. Det är jag nästan löjligt glad över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...