Äneth

20 april 2015 21:29

Du är absolut inte ensam. Det är trots här med, nej nej nej till ALLT. Jag frågade på FSK om han var nej-sägare även där, men det var han inte, där går allt bra. Man gör så gott man kan, men man kommer nog aldrig känna sig tillräcklig. Att jämföra sig leder ingen vart. Men det ljusa stunderna får en snabbt att glömma trotset och gnället.

Malin

21 april 2015 10:06

Som ovan, du är inte ensam! Det är jobbigt och det tär på en och man blir ledsen och arg och vill bara gå ut ibland och det tär på relationen med den andre föräldern, osv osv. Nu är det en lillasyster på gång och jag undrar ofta hur sjutton vi ska orka det.el jag utgår från att man orkar när man tar en dag i sänder och när lillasyster börjar trotsa så har storasyster lämnat det där. Hoppas...

S L

21 april 2015 12:06

Åh grattis! Vad kul med lillasyster! Ja det är ju så, bara att andas och härda ut.

Maria

21 april 2015 22:28

All trots går över, jag lovar. Det är jobbigt! Försök ta en dag i taget. Du duger precis som du är!
Kram

Alexandra

22 april 2015 20:27

Att vara mamma är det jobbigaste jag gjort. Det finns aldrig något facit och alldeles för många "goda" råd. Det är någon som kräver av mig dygnets alla vakna timmar och saker blir sällan som planerat för tro på fan att en kräka, en febertopp, en försvunnen nalle, en kiss på fel ställe, ett utbrott, en sömnlös natt eller utspillda glas kommer ivägen.
Jag har aldrig varit så arg som på mina barn. Jag har skrikit, hotat, mutat, gråtit, burit och gett upp.

Men de bra stunderna är magiska och man glömmer allt som var jobbigt