Jag känner en obekant rädsla. Den genomsyrar allt. Jag fryser och kan inte skaka av mig obehaget.
Men jag har inte tid.
Jag har ingen möjlighet att vänta ut min rädsla.
Den kväver mig och det är plågsamt.
Jag orkar inte spela ett spel. Vill inte.
Är inte intresserad av att säga så lite som möjligt med flest ord.
Vill helst bara vara som ett vitt oskrivet blad. Utan att minsta bloddroppe syns på det efteråt.

Jag har blött färdigt.
Tror jag.
Hoppas jag.

Nej.
Jag är långt ifrån säker.
Håller huvudet högt och konstaterar att jag som mest kommer skrubba mina knän.

När man måste bevisa sitt värde för någon är det som det ultimata beviset på att man måste vända sig om och gå. Och aldrig någonsin vända sig om.

Som jag skrev; skrubbsår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...