Jag tänkte att jag kunde skriva ner det här istället; allt det jag tänker på som jag önskar jag fick ventilera med dig. Eftersom jag bara har några få som riktigt förstår. Bördan blir större på de få som är kvar eftersom du inte längre finns i min sfär.

Jag är livrädd för IS. Tanken på ett tredje världskrig med ett sådant ursprung gör att jag får ångest.
Katastroftankarna uppkommer ibland av hormonell overload.
Jag hatar hierarkien i vården här och det är helt obegripligt att vissa människor tycker sig så mkt förmer än andra att de inte ens kan tilltala andra normalt. Vad sitter det i? Makt? Pengar? Kunskap? Inte fan är det social intelligens...
Att vara andra förälder är inte alltid kul. Oftast rätt jobbigt för hjärtat.
Pengar. Alltid pengar.
Undrar om det verkligen är så att de som ångrar sig minst på sin dödsbädd är de som alltid varit sanna mot sig själva?
Jag blir mer och mer flygrädd. Kontrollbehov eller en rest av att ha blivit mamma?
Det här med att nånsin ha jobbat med cancersjuka barn och vad de gör med ens hjärna.
Att Modern Family är världens roligaste serie trots att det verkar töntigt.
Att True Detective säsong 2 börjar snart.
En liten flicka är liten även om hon börjar i skolan. Just saying.
Att jag känner mig korkad och borttappad och att jag inte längre vet vad jag vill.

Att jag saknar dig.