Aj.
Tack för hjälpen. Men aj. Jag kommer aldrig att vänja mig. Som knivhugg mot hjärtat. Genom pansaret. Genomsyrar det allt.
Hela mig.
Och ingen del av dig.
På ytan åtminstone.

Någonstans känner jag en droppe blod och blodet är inte mitt. Någonstans, någon gång gjorde jag dig nog illa. Fastän du aldrig skulle erkänna det. Kanske är det inte ens sant.
Mitt knivhugg.
Ditt blod.

Hur gick det till?