Ibland kan jag nästan bli arg när jag tänker på det; att rättigheterna inte är lika. Av biologiska anledningar fungerar det såklart inte helt lika och jag erkänner jag har själv varit fundersam till adoption av likakönade just för barnets skull. Men jag vet bättre nu. Det finns så  många heterosexuella människor som är dåliga föräldrar men som skaffar barn just för att de kan. Ibland blir jag äcklad av normen och likväl allt som följer den. Jag avskyr leksaksaffärer av den anledningen att allt är antingen rosa eller förklätt till monstertruckar. Jag mår dåligt när jag tittar på bebiskläder och man fortfarande ser exakt var gränsen mellan "pojk-och flickkläderna" går. Borde vi inte ha kommit längre i ett av världens mest jämställda länder? Tydligen inte.

Jag har inte alltid levt så enligt normen som jag gör idag, och vet därför att kärlek ser likadan ut oavsett mellan vilka den uppstår. Eller det låter konstigt men känslorna är lika starka och lika riktiga.

Vi har pratat om att gifta oss ( när pengar finns) och funderar vilket efternamn lillhen ska få. Vi pratar om ringar, klänningar, mat på festen och allt som hör till. Återigen: en rättighet som inte alla får njuta av.

Äh jag orkar inte mer nu. Dessutom är jag sen till min lunchdate.

Herregud mitt immunförsvar är typ icke-existerande. Blir sjuk heeeela tiden. Är så satans less på detta..