Ibland undrar jag om det verkligen ska kännas så krångligt. Om det är normalt att tveka så som jag gör.

Eller om det kanske är så att jag sysslar med helt fel saker?

Jag tycker om regnet. Det låter som ett septemberregn. Hösten är min bästa årstid, även om jag nu längtar till sommaren. När det regnar som det gör nu önskar jag mig en liten stuga nånstans, helst vid vatten eller med en annan väldigt vacker utsikt, kanske öppna vidder, där jag kan sitta och skriva. Och känna lugnet. Stugan får gärna vara enkelt inredd och rustik. Jag vet att jag skulle vara lycklig i lugnet i stugan, och tänker att jag skulle kunna vara mitt mest kreativa jag- den sidan av mig själv som är så borttappad nu. Kanske skulle kissen sova i en fåtölj.

Det var längesen jag längtade efter lugn, men jag gör det nu. Vill skriva, påtå i en trädgård och baka i ett stort kök. Känna dofter, höra ljud och andas luft jag mår bra av.

Den här verkligheten känns bara så gräsligt långt bort.