Du vet nog, en vän i Skell...

8 oktober 2013 18:57

Jag har paniksyndro i släkten och har levt med det sedan 2002. Jag provade att vara utan SSRI före första graviditeten - det gick inte. Har ätit det även under mina graviditeter, alltså. Nu är det sjukt ärftligt i min släkt och mina läkare har sagt att SSRI för mig är som insulin för diabetiker. Det går inte att vara utan. Det är hormonellt, så att säga. Jag förstår att du inte vill äta SSRI om du kan vara utan och du är inte lika däran som jag blir utan, för då vill jag inte leva, men det suger ju om man inte kan njuta av livet, Samantha. Jag skulle give it a try. Jag har också gått i KBT, trots att jag inte var deprimerad. Det hjälpte föga för mig. Hoppas att det räcker för dig, men var inte för rädd. Mitt liv är rikt och jag oroar mig inte. Jag njuter av barn och man och jobb och kan inte tänka mig att behöva hålla på att oroa mig i onödan. Man kanske bara lever en gång? Jag vill ditt bästa, vännen. <3

S L

9 oktober 2013 08:25

Tack! Jag vet! Jag jobbar på det och det är på väg åt rätt håll! Vi får se var det leder. Tack igen och kram.