Det du kräver av mig känns som att bestiga ett högt, omöjligt berg. Det stretar och drar i mig. Känslorna åker berg-och dalbana. Tankarna virvlar i tornados. Jag försöker samla, strama åt. Stänga igen.

Samtidigt vill du öppna. Du vill ha den del av mig jag nästan aldrig delar med mig av; den djupa och kreativa. Den som kräver mod och kärlek. Och tillit. Jag vill inte lita på dig, inte erkänna hur viktig du faktiskt är. Jag är varken dum eller blind. Det var inte bara jag som brann.

Ändå vacklar jag. Av osäkerhet. Av rädsla. Av förtvivlan över att inte veta vad som händer om jag låter dig ta bort haspen. Du vill att jag ska ignorera den enda del av mig som alltid är självklar. Och innerst inne vet jag så väl.






Jag vet så väl att det inte går.

http://open.spotify.com/track/3GiWVAGbKxca0HYhKiC0Tu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...