Ser du den? Du borde göra det. Den står nämligen alldeles vid bordet. Den är vacker, men alldeles overklig.

Och ändå så självklar.

Under mattan bildas en stor hög, för allt har slängts in där under. Och bakom halvvarma leenden och fina ord lurar sanningen. Den otillåtna och outtalade.

Om jag sträcker ut min hand kan jag röra vid den rosa snabeln. Jag undrar om den är mjuk eller sträv. Visst ser du elefanten? Eller visst känner du åtminstone av den?

Jag snubblar på mina ord, helt omedvetet. När jag kommer på var det barkar är det för sent att stoppa. Vi skrattar båda, trots att det egentligen inte är särskilt roligt, utan mest ett tecken på varför högen under mattan växt på sig. Om den stora rosa varelsens konturer varit suddiga blir de med ens knivskarpa. Den knallrosa färgen bländar mig nästan.

Jag försöker förtvivlat leta efter ett igenkännande hos dig, för att få det bekräftat: det står en rosa elefant i rummet. För jag ser att du tittar på den.

Jag kan även tänka mig att om jag ser det med dina ögon sticker en stor rosa snabel snart fram under mattkanten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...