Jag har nog aldrig förstått hur mycket av ett naturbarn jag är; för jag tycker om städer, puls och liv. Att utforska nya kulturer, platser och människor.

Men. Jag har länge längtat efter något, har känt att något fattas och nu har bitarna fallit på plats. Jag verkligen ä l s k a r naturen. Jag älskar blommor och växter. Att höra fåglarna kvittra, att lyssna på darrande asplöv i den ljumma blåsten. Naturens dofter är bedövande; allt från nyslaget gräs till de ljuvliga vita blommorna på buskarna nere i hörnet, blommorna vars namn jag ännu inte kan.

Skogen är ett stenkast ifrån mig men jag har kvar att utforska den. Jag känner en viss lycka över att ha kommit naturen ett steg närmare. Jag har svårt att tänka mig att gå tillbaka till lägenhet just nu.

En viss längtan till havet börjar också infinna sig. Havet har alltid varit lockande men nu känns det närmare än någonsin. Vackra miljöer värmer hjärtat. Skogen med dess sorl och havets oändliga skönhet inspirerar.

Äntligen andas jag ned magen. Och känner hur de djupa andetagen äntligen fyller kroppen med ett efterlängtat lugn.

Jag är värd det nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...