Vi glömmer det här nu, sa han. Det måste bli så.
Han stelnade till. Hon ville vara nära. Hans hår doftade av vax och hans hud av skog och renhet.
Jag har aldrig tänkt på din doft förut, sa hon och snusade honom i nacken.
Vi skulle ju sluta och glömma, sa han. Jag känner mig som en tvål.
De skrattade båda.
Sedan berättade han om gömda delar av sitt liv, sådant hon aldrig skulle berätta för någon. Han slöt sig inte, men höll sin fysiska distans.
Hon kramade honom.
Om allt var annorlunda skulle jag vara så fruktansvärt kär i dig, sa hon.
Han log. Undvek hennes blick.
Du skulle tröttna på mig efter en kvart, sa han.

Hon svarade inte. Mest för att hon visste att det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.

Klicka bara där något borde dyka upp under den förra rubriken så kommer ni fram.