Så levande och så vacker.

Så bestämd men samtidigt så mjuk.

Så liten och rädd men ändå så vansinnigt modig.

Mod är vackert. Sjukdom kan vara så fult; så ofattbart. Som ett stort hål av komplett mörker.

Jag är glad för att jag fick det fina förtroendet att komma lite närmare, samtidigt som det gör att sårbarheten ökar och att det känns så mycket mer.

Jag hoppas du har det fint där du är. Jag önskar att du blir en älva, en riktigt vacker sådan. Jag hoppas du aldrig mer har ont och jag hoppas så innerligt att du inte längre är rädd.

Jag är tröttare än på länge, efter ledig helg liksom... Jag har gjort en massa saker, bara roligheter. Shoppat, dejtat, festat, grillat och hängt med vänner. Det har varit fint. Men det gör också att jag känner mig ganska ensam såhär på söndag kväll. Jag är trött på att va ensam, och grejen är ju att jag verkligen inte är det. Men ja...

Jag har dåligt ölsinne det är bara att konstatera. Herregud så jag mådde i morse när jag vaknade, och innan jag fattade var jag var. Det kanske är dags att växa upp? Men kul var det.

Och på onsdag ska jag till Berlin med Äneth. det ska bli så fantastiskt. Vi förtjänar detta.