Jag grät några tårar jag när jag läste dödsannonsen. Texten var så träffande, precis så som jag alltid tänkt om dessa barn som lämnar oss alldeles för tidigt.

De är bara till låns.

Jag hade tänkt lägga upp bilder från Berlin, men jag tror det får vänta. Helt plötsligt är jag inte på humör längre. Istället skänker jag en tanke till dem som har sorg och hoppas att det finns en liten ljusglimt på lager även för dem