Jag köpte en liten turkos råtta till Smilla när jag var på Ica Maxi sent ikväll och trängdes med gamarna vid godiset. Jag tänkte att även kissen måste få ett litet påskägg, men hon brukar inte vara så förtjust i leksakerna jag köper.

Men den lilla turkosa råttan med spretande garntestar gillar hon verkligen. Hon har farit runt,runt som  ett dampdjur nu i en timme. Hon jagar den, kastar upp den i luften, lägger sig ner på golvet och sparkar den med baktassarna. På något konstigt sätt glider den ju alltid iväg, och hamnar under någon matta eller så. Men ännu har hon inte gett upp, jag undrar hur lång tid det tar.

Den där råttan verkar driva kissen till vansinne.

Ropa högt är du snäll, för ljudet ska ta sig igenom min röda tegelvägg.

Denna kärlek. I över tio år. I sommar ska jag hålla Äneths hand och blunda samtidigt som jag lyssnar.