Idag har vi haft besök av en av mina äldsta och bästa vänner och hennes ljuvliga lille son. Sötare barn får man leta efter! Det är skönt med någon som känner en helt och hållet men inte tänker likadant- det berikar och gör det enklare att se saker på ett annat sätt.

Dejten var uppskattad av såväl stora som små och jag hoppas på fler framöver. Nu ska vi snart åka och köpa utemöbler. Efter ytterligare en natts kass sömn är jag tröttare än tröttast men hoppas på att allt flyter smidigt. J slutar tidigare idag och ingen är gladare än jag över detta. Ikväll ska jag SOVA.

Jag har svårt att sova igen. Natten var katastrofal. Det resulterar i en sån här dag; en dag med alltför många tankar och en hel del ångest.

Ibland glömmer jag bort hur jävulskt förlösande en orgasm kan vara.

Bara för att komma på det igen.

När lusten återkommer känns livet fullkomligt.

Jag har nog aldrig förstått hur mycket av ett naturbarn jag är; för jag tycker om städer, puls och liv. Att utforska nya kulturer, platser och människor.

Men. Jag har länge längtat efter något, har känt att något fattas och nu har bitarna fallit på plats. Jag verkligen ä l s k a r naturen. Jag älskar blommor och växter. Att höra fåglarna kvittra, att lyssna på darrande asplöv i den ljumma blåsten. Naturens dofter är bedövande; allt från nyslaget gräs till de ljuvliga vita blommorna på buskarna nere i hörnet, blommorna vars namn jag ännu inte kan.

Skogen är ett stenkast ifrån mig men jag har kvar att utforska den. Jag känner en viss lycka över att ha kommit naturen ett steg närmare. Jag har svårt att tänka mig att gå tillbaka till lägenhet just nu.

En viss längtan till havet börjar också infinna sig. Havet har alltid varit lockande men nu känns det närmare än någonsin. Vackra miljöer värmer hjärtat. Skogen med dess sorl och havets oändliga skönhet inspirerar.

Äntligen andas jag ned magen. Och känner hur de djupa andetagen äntligen fyller kroppen med ett efterlängtat lugn.

Jag är värd det nu.