S är så intensiv nu så det går knappt att förklara. Hon har tyvärr ärvt mitt humör också vilket inte underlättar. Hon är världens mest underbara men jag är less på att vara mammaledig. Det var som en nystart för mig att börja jobba och även om det på ett sätt är skönt att vara hemma och "ledig" på sommaren så hade jag gärna jobbat.

Misstolka mig rätt, jag älskar mitt barn men barnledighet är helt enkelt inte riktigt min grej. Jag är alldeles för rastlös och har ett stort behov av att hålla igång hjärnan.

Just nu kryper det dock bara i varenda del av kroppen. Jag undrar när det ska börja kännas bättre. Jag längtar efter att kunna andas ut, men det är nog ett tag kvar dit.

Ni är många som läser nu igen. Det är spännande hur det skiftar- såklart också i samband med hur mycket jag skriver. Ska bli flitigare nu.

Jag vet att jag får skylla mig själv. Men det gör fan ont i hjärtat.


Förlåt mig, snälla.