På mindre än ett år har mitt liv förändrats så vansinnigt mycket. Jag har blivit sambo, flyttat två gånger, varit gravid och blivit mamma med allt vad det innebär. Jag väger över 60 kg för första gången i mitt liv och bävar inför att ta tag i min vikt. Jag älskar J och jag älskar min panda men ibland smyger det sig på ändå; att det gått så himla fort och att jag ibland kan sakna mitt gamla.

För ett år sedan var jag som mest igång med att leta restauranger inför den kommande NYC- resan. Den typ bästa resan i mitt liv. Nåt hände med mig där borta och jag älskade varje sekund. Hade livet inte tagit den riktning det nu gjort och jag varit ensam hade jag nog dragit till det stora landet i väst ett tag. Jag är inte rädd för att rota om mig, men med ålder, kärlek och barn infinner sig en längtan efter stabiliIet och trygghet. Något jag både älskar och hatar.

Jag lyssnade på mina minneslåtar idag när jag promenerade i solen. Panda sov i vagnen så jag slöt ögonen och kunde återuppleva mina minnen. Det var fint. När jag öppnade ögonen igen var jag ändå precis där jag vill vara just nu fast med mina bästa minnen från just då nära hjärtat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man tänker farligt och lever ut det...

Snälla snälla låt min magkänsla ha fel. Jag vet inte hur jag skulle tackla det. ...

Har aldrig aldrig varit så glad över att få besök av tant röd. ...

Nu var det ett tag sedan. Det finns såmångs saker som stör mig just nu. Måste skriva ner dem innan jag blir galen. Jag vantrivs med att vara föräldraledig just nu. Hjärnan orkar liksom inte arbeta på lågvarv längre. Tålamodet har gått och dött. ...

Tittade som så många andra på inställningen i fredags. Lyssnade på talet och grinade. Har varit som besatt av CNN under helgen. Såg talet från CIA igår, grinade igen. USAs nye president är en maktgalen fascist som inte kan ett skit om politik. Som...