Dagens vägning gick bara fint. 20 gram upp från igår. Det var ungefär som väntat, vi har ju dragit ner matmängderna och försöker vänta ut hennes hunger något. Det går lite upp och ner det där. Men på sjukhuset såg jag en lapp på framsidan av lillans pärm som var märkt "Stella Löfqvist". Först kopplade jag inte och tänkte mest " jaha kallar man flickebarn som inte fått namn för Stella nu"? Ungefär som John doe. Till slut slog det mig dock: någon annan har döpt vårat barn!!! Jag fick säga till att lillan inte fått ett namn ännu, sköterskan blev lite halvchockad men jag kände inte att jag kunde ta hänsyn till det.

Det är många som döper sina döttrar till Stella nu och det är väl ett ok namn men inget vi skulle välja.

Eftersom J sov över sin nattpassning och svamlade fick jag kliva upp trots att det inte var min gång. Jag var således sjukt trött imorse och sov till klockan 10. När jag vaknade hade min chef lämnat ett mobilsvar om att jag skulle ringa henne angående min sjukskrivning vs föräldrapenning. Jag kände att jag blev irriterad av samtalet utan att fatta varför. Det tog säkert tio minuter innan jag fattade vad jag reagerat på: hon sade aldrig grattis. Är inte det allmänt hyfs att säga grattis till någon som fått barn? Jag provade lite halvhjärtat att ringa upp idag men grät inte direkt blod över att inte komma fram. Jag får försöka igen imorgon.

På lördag ska J skriva högskoleprovet vilket innebär att jag får sköta lillan hela natten mot lördag och hela lördagen. Tjoho. Jag kommer vara helt förstörd. Tur katta ska komma hit. Hon får hjälpa mig lite. Mamma erbjöd sig att komma upp, kanske vore det inte så dumt ändå. Amning, sondning, pumpning... Jag kommer nog inte hinna mycket annat men men. Lill-Panda sover bredvid mig i sitt babynest. Hon är bra go alltså.

Nu ska jag ta och släcka. Pensionärsvarning jag vet, men att kliva upp klockan 04 varje natt kräver sin tidignattssömn. Tro mig.

Det är ett evigt rännande till sjukhuset, håll tummarna för att vi får slippa komma hit varannan dag nu.