Första natten hemma gick bara fint. Visst är det slitigt att amma,sonda och pumpa var tredje timme men det går! Dessutom pumpar jag inte var tredje timme på natten. Jag orkar verkligen inte. Blir det 1-2 ggr är jag nöjd.

Lilla panda har ökat 46 gram i vikt sedan igår, vilket tydligen är i överkant så nu har de minskat matmängden så hon ska bli lite piggare och orka amma mer. Det går alltså framåt. Jag och J längtar tills den dagen sonden kan dras. Sond är ett fantastiskt hjälpmedel men det är besvärligt när lilla fröken vill dra i den hela tiden.

Det är strålande sol ute. Trots detta ha vi inte tagit oss ut på prommis. Jag måste påminna mig om att set var mulet imorse och att vi inte gick ut av den anledningen. Jag skulw kunna gå ut nu, men jag orkar inte.

Smilla verkar brydd. Hon undrar nog vad det är för ett konstigt djur som flyttat in. Lillan låter nämligen nästan konstant. Favoritljuden är grymtningar och kutterljud. Även nåt typ av tjut, det är riktigt roligt att lyssna på- men kanske inte om man är katt. Smilla har dock inte gjort några utfall men klev på pandas hår i morse och tänkte gå på henne i sängen. J konstaterade att hon nig trodde det var en kudde. Hehe. Vi får se hur det går. I nödfall måste kissen flytta ett tag men vi hoppas slippa det.

Lämnar er med en fin pandabild.

Vem är tröttast?

Äntligen hemma...