Just nu är livet halvkul. Jag mår fruktansvärt illa nästan konstant, är stel och orolig. Får sammandragningar av minsta rörelse och fogarna gör förskräckligt ont. Dessutom kan jag inte sova på nätterna. Inatt var jag vaken i nästan fem timmar innan jag somnade om.

Sen är det detta härliga fenomen då allt jag äter åker upp och ner i matstrupen typ 50 ggr innan det lugnar ner sig.

Även om jag klagar är jag innerligt glad att bebisen är kvar i magen. Och även om jag gnäller och klagar på J är han rätt otrolig som sköter all ruljans nu när jag är invalid. Han gör det bara på sitt sätt och i sin takt. Att ungen sen har mysbyxor till klänningen imorse gör kanske egentligen mindre ?.