Nu har vi passerat gränsen för vecka 33 (32+1 idag). Alltså hoppas vi bebis håller sig inne i två veckor till. Minst. Det här sängläget håller på att driva mig till vansinne. Men jag gör mitt bästa. Har fruktansvärt ont i ryggen och får ta bricanyl på eftermiddagarna och kvällarna för att lugna sammandragningarna men det går ändå ganska bra.

Fast jag blir på ett satans dåligt humör och orkar nästan ingenting. Det är jobbigt. Jag vill så mycket men orkar så lite. Och får ju i ärlighetens namn inte göra så mkt. J är trött men gör sitt bästa. Jag hoppas min mamma kan avlasta oss lite i helgen så J kan få sova. Vore great.