Imorse fick jag gosas med min pandagris. Det händer inte ofta. S har sällan tid att gosas, men oj så mysigt det är när det väl händer. Massa eskimåpussar och klappar. Sedan lade hon sin lilla hand i min och låg och viskade saker. Lillhjärtat. När jag säger aj frågar hon "sparkar bebisen dig, mamma". Ja.

Har haft gräsligt ont sedan igår. Ryggsmärtor och mensvärk som inte ger med sig. 35+4 idag. Skulle kännas snopet nu att inte klara oss till 37+0 efter allt detta men men. Köm den ut så köm den ut. Mitt SF-mått är betydligt större än sist och på tillväxtultraljudet såg det ut som en normalstor bebis! Detta var ju ett tag sedan men det skulle förvåna min väldigt om bebisen nu väger mindre än 2,5 kg. Jag har inget emot att få en bebis som väger kring 3 kg eller strax där under. Runt 4 kg skulle kännas jobbigare. Mest för att min rygg knappt orkar mer. Och för att jag tänker att det ändå gör ondare att föda fram ett större barn, men kanske har jag fel.

10-11 kg upp visar vågen, jag tror det är ganska normalt. Blir fort mätt och kan inte överäta för att jag då får enorma smärtor i ryggen. Blir nog ett naprapatbesök sedan.

Annars laddar vi upp inför ett år i total fattigdom. Blir kul. Heja.

Hur mycket sparar ni till era barn?

Saker som INTE är särskilt goda just nu:
* bacon, korv och annan typ av köttig, processad mat. Vill kräkas av det. Skinka på mackan går dock bra.
* allt som smakar fränt och beskt samt det jag får halsbränna av (väldigt väldigt mycket).
* Satsumas som är det minsta träiga, för mjuka eller smakar övermoget.

Saker som ÄR GODA:

* fisk och skaldjur. Helst varje dag. Även rom och dylikt. Längtar efter den gravade och kallrökta laxen!
* bröd i nästan alla dessa former men gärna vitt bröd, rostat eller tunnbröd. Annat bröd går bra men får ej vara för stabbigt eller smaka för mycket. Finncrisp som jag annars älskar mår jag sjukt illa av.
* torkade fikon, saltå kvarns russin.
* yoghurt med banan och rostade hasselnötter.
* choklad, surt godis, saltlakrits och allt som smakar citron.
* bär. Hallon, blåbär. Fanns det färska jordgubbar skulle jag sätta i mig det VARJE dag. Precis som i somras.
* pasta. Vit pasta, inget fiberskit :)


Denna gång har jag oftare varit sugen på flott. Kunnat äta mer kött och sådana saker men jag har haft betydligt mer halsbränna. Och magen har varit i sämre skick än förra gången. Nu tycker jag dock sugen är samma lika som med Selma. Förutom att jag inte är riktigt lika sugen på glass- även om jag är det ganska ofta. Med Selma var jag sugen på glass och åt det varje dag.

Jag längtar dock till osten och vinet som ska intas strax efter att barnet är fött! Bubbel vill jag ha, samt att gott rött vin. Och jo, jag tänker dricka ett glas trots amning. Det ni alla PK-nissar! Sedan vill jag ha saint agur med pepparkakor och en jävligt god brie. Mmnnmmm. Om ungefär 12 dagar kan du få titta ut bebisen. Det vore helt okej.

Det finns dock saker att glädjas över även i denna megasvacka jag nu befinner mig i. Till exempel att vi idag går in i v e c k a 36. Det trodde jag aldrig!!! Heja bebisen!

Jag orkar fan inte mer nu. Är på konstant dåligt humör och alla relationer blir lidande. Jag orkar ingenting.

Blä. Känner mig bara missnöjd och trött på allt. Ungen är galen, sambon är jävligt tröttsam och jag själv är jobbigast av alla. Jag hoppas det kommer kännas bättre när bebisen väl kommer ut.

Och fick jag förinta nåt från denna jord skulle det vara tv-spel. Vilken satans idioti det är. Och hur fan kan en vuxen man spendera sina nätter framför en så jävla korkad företeelse? Jag fattar inte ens. Och jag skulle inte behöva fatta om inte denna någon konstant ser ut som en ledsen irriterad hund för att han är trött. Samt inte orkar saker och måste spela mer tv-spel.

Väx upp för fan.

Jodå. Den hade vuxit på sig. Hela 0,7 cm!!! Antar att alla denna vila och allt Bricanyl verkligen hjälper till. Samt att jag är ungefär lika aktiv som katten är inomhus, dvs inte alls.

Barnmorskan som svarade när jag ringde ger jag inte mkt för. Undra om det är sådär folk känner ibland när man talar med dem i telefonen; att den där vårdpersonalen på andra sidan verkligen inte förstår vad man säger. Jag pratade med henne i en halvtimme, hon fattade i n g e n t i n g. Så fruktansvärt frustrerande. Överläkaren jag träffade idag förstod direkt vad jag menade, vilket var skönt men det hade besparat mig ävlet att få skjuts, ta mig till sjukhuset och göra ytterligare en gynundersökning om den där satans muppen bara hade lyssnat. Jag är för trött för att bli arg.

Så förra fredagen mättes tappen till 1,1cm, idag var den 1,84cm. Lillskallen låg och guppade som vanligt och det ser ut som små hårstrån som virvlar runt. Lillebror. Jag tror det är lillebror. Och snart är han här.

Missförstå mig rätt; det spelar absolut ingen roll vilket kön barnet har. På ett sätt önskar jag verkligen Selma en syster. Men det skulle klart vara roligt med en av varje, även om jag personligen kommer tycka det är svårare med en pojke. Jag vet liksom inte riktigt hur man gör. Men det löser sig. Allt löser sig. På nåt sätt.

Förutom möjligtvis det här med namn. Suck.

Sen i helgen har jag svällt upp till en ballong. Har en väldigt stygg bild.

Ska kanske inte lägga ut den...

Om jag fick önska och drömma så skulle bebisen gärna få titta ut den 15/11. Helst inte så långt före och helst inte så långt efter! 37+0 skulle kännas väldigt lagom! Och som jag förstår ganska riskfritt. Tyvärr tror jag inte vi tar oss dit, men man kan alltid hoppas och försöka rikta energin ditåt.